Hej Mia! Håller du med om att vandringsresor är ett roligare sätt att resa på?

Ja, absolut! Här slås inte bara två, utan flera flugor i en smäll. Man får frisk luft och fantastiska vyer, man tränar både balans och muskler och man avslutar med god mat från trakten och något gott att dricka till det. Dessutom är de som åker på vandringsresor lite av samma skrot och korn – de vill ha en aktiv semester och träffa likasinnade.

Vad gjorde att du började vandra?

Mina hundar och det faktum att jag bor i ett väldigt vandringsvänligt och vackert område, nämligen Serre Chevalier, och att jag alltid har älskat att röra på mig och vara utomhus. När man väl har börjat vandra, går det inte att sluta. Man vill bara upptäcka mer och mer, korta som långa vandringar, svarar Mia.

Vi vill att gästerna ska ”komma nära” resmålet, uppleva på djupet, smaka, känna och vara mitt i naturen. Är det så på dina resmål?

Om! skrattar Mia. De blir inte besvikna, det är en sak som är säker. Och det är otroligt omväxlande vandringar. Ingen dag är den andra lik. Man får liksom se området från en massa olika håll och i slutet av veckan har man ett bättre hum om hur allt hänger ihop.

Du har Alperna runt knuten, hur blev det så?

En av mina stora passioner har alltid varit att åka skidor. Jag är gift med en fransos och vi har två döttrar. När de var 5 och 7 år, bestämde vi oss för att lämna Atlantkusten (Sables d’Olonne) för att de skulle lära sig att åka skidor tidigt. Att det blev just Serre Chevalier var en slump, men det var ett lyckokast. Tio år senare är vi fortfarande här och har skidområde och vandringsleder runt knuten. Min kärlek till området och regionen blir bara större och större. Det här och Malmö är mina hem.

Till Briançon i Serre-Chevalier har vi ett par vandringsresor på sommarhalvåret. Hur är det att vara bosatt mitt i detta fantastiska vykortslandskap?

Det är helt fantastiskt! Vi bor i ”storstan” Briançon, cirka 12 000 invånare, som är en del av skidområdet Serre Chevalier, som går längs Guisane-dalen. Vi är omgivna av bergen och oavsett vilket håll man tittar åt är det som att befinna sig i ett vykort. Bergen är täckta av lärkträd, så på höstarna blir det en sprakande färgfest när de skiftar i grönt, gult, rött, orange…

Sen bidrar de 300 soldagarna per år till att göra livet här väldigt behagligt. Våra resor ligger i juni och augusti/september, vilket är toppen, för då är det inte för varmt och inte för många människor.

Du gillar även att vandra kring Sintra och Cascais i Portugal?

Ja, Sintraområdet är en pärla som fler borde upptäcka. Själva staden Sintra ligger på höjden en bit från mäktiga Atlanten. Naturreservatet Sintra Cascais har ett vilt, kargt landskap längs havet, medan landskapet längre in täcks av lummiga, gröna skogar, som skyddar från den varma solen. Här finns spännande arkitektur och mycket historia. Turistmagneten Pena-palatset i Sintra är en upplevelse, särskilt den fantastiska parken, men min personliga favorit är Monserrat-palatset och dess vackra trädgård.

Vandringsveckan i Sintra har verkligen allt – vackra vyer, hav, skog, arkitektur, historia, huvudstaden Lissabon, Cascais med sina stränder – och utöver det äter man fantastiskt bra, och mycket, och dricker gott. Det produceras vin i hela Portugal, så även i Sintra Cascais-området, så givetvis besöker vi en vingård där vi får höra mer om det. Det är en väldigt omväxlande vecka och jag rekommenderar den varmt.

Vi avslutar med att fråga: Blir det alltid som det var tänkt på en resa?

Ha ha, nej, det blir det sällan och det är ju det som gör det så härligt. Allt, precis allt, kan hända. Det gäller bara att ta det som det kommer och hantera alla slags problem med lugn och gott humör. Jag brukar be mina gäster att ta upp problem direkt, så att jag kan försöka rätta till det som är fel, och inte ta det sista dagen eller i utvärderingarna. Då är det för sent att göra något åt det, tyvärr.